Ett blåbär i skogen

Följer som så många andra trenden med en blogg. Vi får väl se hur länge det håller.

Ja, det här är alltså jag. Och vem är jag egentligen? Malin heter jag, och jag är 17 år ung. Ser livet som något positivt och gör det mesta med entusiasm. Åh, nåja, det lät väl lite väl sockersött? Nog har jag dåliga dagar då och då, men jag försööker åtminstone att vara glad! Har tänkt att detta ska bli ett projekt för att få ur mig tankar som då och då gör mig dyster.

Vad kan jag säga mer? Känner inte riktigt att kreativiteten sprudlar i kväll, men annars, hör och häpna, då är det fart! Jag älskar att leka med ord (låter väl en aning perverst med god vilja) och vad som kan få mig på riktigt gott humör är en konversation fylld med skämt och snabbt dragna liknelser. Jag är liknelsernas okrönte drottning, och har en egen åsikt om det mesta.

Har väl tänkt att jag ska delge mig av dagens händelser här också, så vad vore bättre än att börja med en gång? Idag har jag dock inte gjort så mycket, och dagens höjdpunkt måste nog ha varit när Speed X trampade mig på lilltån. Speed X är en häst. En ganska stor häst. Med massor av muskler. Muskler väger mycket. Och min lilltå är inte så stor. Snacka om att det gjorde rejält ont, men åh vad jag skrattade efteråt! Vad var det som var så roligt? Jo.. Har ni någonsin sett en häst som är ångerfull? Då vet ni vad jag menar. Det var så sött att jag inte kunde låta bli att skratta, trots smärtan. Åh, härliga djur!
Kvällen har sedan varit lugn. Såg på Big Brother med min syssling och jisses vad människor kan vara blåsta! Det var riktigt festligt att se dem göra bort sig och allt sådant. Söndagsritual hädanefter! Nå, det är nog snart dags för sängen, men sitter uppe lite till, som det måfå jag är!

Adjö!