Ja, kanske måste man..
Jag har nog kommit lite till insikt. Jag måste acceptera vissa saker för att jag ska kunna gå vidare, och inte minst för att må bättre. Jag måste inse att man inte kan vandra i blindo och hoppas att nästa dag blir bättre. Man måste kämpa lite också. Det är ett stort steg för mig att inse just detta, att inse att man måste kämpa och slåss lite för att komma framåt, för att nå de mål man vill osv. Man måste acceptera att livet inte rullar i samma gamla trygga spår hela livet ut, för vem vill egentligen det, innerst inne? Nej, det är dags att inse att livet behöver rutas in på nytt, fast på ett annat sätt, ett sätt mer anpassat till det nu jag lever i. Till den tillvaro (och mången gång frånvaro) jag valt själv. Det är dags att ta steget fullt ut och släppa taget.. Släppa taget om livet jag levde förut, och försöker leva ännu. Det där är över, det där är glömt, många fina minnen och stunder ska bli just minnen och inte tankar som river mig, tankar som försöker få mig att återgå till gamla spår.. Nej.. Nu är det dags. Nu ska jag acceptera att mitt liv fått en ny vändning. Jag har bytt spår.