Ett blåbär i skogen

Efter att ha insett att det där med regelbunden skrivning ej är något för mig, känns det plötsligt mycket lättare att skriva här. Tror att det var pressen att prestera som gjorde att jag flydde istället. Javisst låter det helt uppåt väggarna, men, sån är jag *fniss*

Sitter och lyssnar på en riktig snyftarlåt, och jag längtar och saknar! Vill ha någon nära, så jag kan få ösa ur mig lite kärlek. Känner att det sitter uppe i halsen, kväver mig, jag vill!! Ja, ni hör ju, det står illa till :P

Har just påbörjat en intensivkurs på körskolan nu. Jag tror nog att det går bra, minsann! Jag skall ej vara för uppblåst, men jag kan trots allt inte låta bli att känna lite entusiasm. Kan tyckas att det behövs :)

Nu är här dags för det sociala livet på nätet. Mitt är ju oerhört utvecklat.

Vi hörs, små!

Åh, ack vore man en fjäril! Vad man skulle kunna flyga, flyga som man vill! Flyga högt, flyga lågt, bara tänka på överlevnad, och inget mer.
        Men.. Vad tråkigt..

Har måst inse att det här med regelbunden bloggskrivning knappast är något för mig. Allt skulle nog bli väldigt trist och tråkigt. Jag känner att jag nog hellre vill satsa på oregelbundet men flärdfullt, snarare än regelbundet och trist. Så, ska jag då försöka få det här till något bra nu? Något där jag får göra hur jag vill, skriva vad jag vill, känna vad jag vill!

Känner att livet är positivt just nu, är hemkommen efter en underbar helg! Vill hålla allt för mig själv, men samtidigt berätta för någon, hm.. Nå, det som kan sägas är att helgen varit bra på alla sätt och vis!

Kanske förutom en sak, lider med.... :(

Vill springa, skrika, och vara glad!

- Lev livet! *skratt*